Att möta våldsutsatta
Det kan vara svårt att upptäcka och identifiera att en person är utsatt för våld i ungas nära parrelation. Våldet kan vara dolt och ta sig uttryck på olika sätt.
Det är viktigt att inte fastna i föreställningar om hur en våldsutsatt person ser ut eller beter sig. Vi har alla olika kunskaper och erfarenheter, personliga som professionella som påverkar våra föreställningar och uppfattningar och styr vem vi ser som utsatt, vilket gör att vi inte alltid uppfattar våldet som då blir osynligt.
Många utsatta gör allt för att det inte ska märkas utåt och visar inte några tecken på att vara våldsutsatta. En våldsutsatt person kan ha flera olika symptom och krisreaktioner. Tilltron till den egna förmågan kan vara påverkad, arbetsförmågan kan bli begränsad och ekonomin kan vara komplicerad. När det gäller unga personer kan deras studier bli starkt påverkade. Man bör också uppmärksamma att skolan kan vara en arena där unga blir utsatta för våld i nära relation.
I vissa fall kan en person som är utsatt förneka att det förekommer våld, även för sig själv. Personen kan vara ambivalent inför att berätta till följd av skam, rädsla för att inte bli trodd på eller konsekvenser det kan medföra. En del personer söker därför av olika skäl inte hjälp, medan andra kanske söker sig till socialtjänsten för annan hjälp än våldet, utan att de berättar om vad de blir utsatta för.
Många som utsätts för våld ser sig inte själva som våldsutsatta och tänker kanske inte på våldet som misshandel, övergrepp och våldtäkt. I de fall som den enskilde inte själv berättar, men där du misstänker utsatthet är det viktigt att våga fråga. Det kan vara ännu svårare för unga, som kanske är i sin första relation, att förstå att de är utsatta för våld.

Syfte
Rutinen är en grund för Individ- och familjeomsorgens arbete med unga från 13 år och unga vuxna som riskerar att bli eller är utsatta för våld i nära relationer och riktar sig till samtliga medarbetare inom IFO som träffar Svedalabor i sin professionella roll. Rutinen är ett övergripande och informationsgivande dokument för att veta hur en ska agera vid kännedom eller misstanke om att en enskild utsätts för våld i nära relation. I materialet finns även tips på frågor att ställa om du misstänker att någon är utsatt för våld.
Alla på IFO kan komma i kontakt med målgruppen och har ett ansvar att fråga, informera och hjälpa enskilda till rätt stöd och skydd så att de får sina behov och rättigheter tillgodosedda.
Rutinen syftar även till att beskriva hur samverkan ska ske i ärende som avser de som utsätts för våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck.

Beskrivning av rutin
Rutinen gäller för ungdomar från 13 års ålder. Det kan kännas svårt att fråga om våld. Det kan exempelvis finnas en rädsla för att kränka den enskilde. Det kan också vara svårt att veta vad en ska göra med informationen som den enskilde berättar om. Men att fråga är en grundläggande förutsättning för att kunna identifiera och hjälpa våldsutsatta personer. Det handlar om att lyssna och kunna ta emot den våldsutsattas berättelse. Genom att fråga signalerar du att frågan tas på allvar och att ingen skall behöva bli utsatt för våld.

Ansvar IFO
IFO myndighet:
Alla som kommer i kontakt med ungdomar från 13 år, ska alltid ställa frågor kring eventuell våldsutsatthet i nära parrelation. Ta hjälp av avsnitt ovan för ”Hjälpfrågor” vid behov.

IFO utförare:
Om du har en oro eller får kännedom om våldsutsatthet i ungas relation, informera om att du är skyldig att lämna informationen vidare till IFOs mottag. Var tydlig med att ansvaret för våldet har den som utför det och aldrig den/de som blivit utsatt.
Om du har frågor, eller behöver stöd i till exempel avvägning gällande om du ska göra en orosanmälan, så kontakta IFOS mottag för rådgivning. Gäller i ärenden där det finns en tidigare kännedom om problematiken.

Hjälpfrågor
Ställ öppna och tydliga frågor som:
• Jag ser att du har ett blåmärke, vill du berätta vad som hänt?
• Kan du beskriva om det har hänt dig någonting som inte har känts bra för dig?
• Finns det någon du är rädd för?
• Är det någon som slagit, skrämt dig eller gjort dig illa?
• Har du känt dig tvingad att ställa upp på att ha sex?
• Har någon hotat med att lägga upp privata bilder på dig?
• Har du på något sätt blivit utsatt i sociala medier eller i andra digitala forum?
• Har det hänt tidigare?
• Känner du dig trygg med din partner och familj?

Använd konkreta ord i samtalet, exempelvis ”slag och knuffar” eller att ”inte få göra som man vill”.
Det är också betydelsefullt att fokusera på den enskildes egen upplevelse. Det kan du göra genom att använda uttryck som ”blivit rädd”, ” har någon passerat en gräns”, ”varit med om något obehagligt”, ”gjort dig illa”, ”känt dig kontrollerad”, ”gjort något i en sexuell relation som känts obekvämt” och så vidare.
Du kan också ta hjälp av FREDA kortfrågor.

När den enskilde berättar
• Är det viktigt att lyssna aktivt, bekräfta berättelsen och inte ifrågasätta eller avbryta, du behöver inte säga så mycket själv.
• Ett splittrat intryck eller osammanhängande berättelse innebär inte att den enskilde inte är trovärdig.
• Bekräfta den enskilde genom att tala om att ingen har rätt att bruka någon form av våld mot en annan person och att det aldrig är den som utsattes fel.
• Förmedla att den enskilde inte är ensam och att det finns hjälp att få.
• Informera om vilken hjälp som finns att få.
• Informera den enskilde om att det som berättas inte kommer att komma till våldsutövarens kännedom.

Hjälpfrågor
Ställ öppna och tydliga frågor som:
• Vad kan jag hjälpa dig med?
• Vill du att jag hjälper dig att ta kontakt med någon?

Om den enskilde uppger att det inte förekommer våld men du misstänker en utsatthet:
• Pressa inte den enskilde utan visa ditt stöd och berätta att det finns hjälp att få för de som utsätts för våld.
• Det är viktigt att den enskilde känner ett fortsatt förtroende för att kunna berätta om eventuell utsatthet vid ett annat tillfälle
• Ta upp ämnet igen i möte med den enskilde. Du kan behöva fråga mer än en gång.

Dokumentation
Du som har en dokumentationsskyldighet ska dokumentera det du fått berättat för dig och vilken information du lämnat till den enskilde. Det är viktigt att säkerställa att den som utövat våldet inte får tillgång till informationen som dokumenteras.
• Skyddsbedömning ska alltid dokumenteras och göras på unga upp till 20 år.
• Dokumentera det du sett tex synliga skador på den enskilde och på materiella ägodelar så detaljerat som möjligt.
• Om det förekommit hotfulla sms eller mejl, dokumentera vad som skrivits och berätta för den enskilde att det är viktigt att spara dessa.
• Den enskilde skall vara informerad om vad som dokumenteras och varför det görs.

Säkerhetstänk vid kontakt och kommunikation
Det är viktigt att tänka på både säkerhet och sekretess i kontakten med våldsutsatta och övriga som kan vara involverade och i hanteringen av handlingar, så att inte sekretessbelagda uppgifter röjs. Ta reda på när och på vilket sätt den enskilde kan bli kontaktad.

Fysiskt möte
Vid besök – ta reda på om det är tryggt för den enskilde att vänta i receptionen/väntrum eller om denne behöver hänvisas direkt till ett besöksrum.
Samtalet med den enskilde bör inledningsvis ske i enrum. Om den enskilde inte kommit ensam till besöket, tänk på att medföljande kan vara våldsutövaren.

Digitala möten
Vid digitala möten med den enskilde på annan plats än inom förvaltningen, ställ inte frågor eller prata om våld innan du säkerställt att det är tryggt för den enskilde. Du kan inte veta vilka som finns i närheten och lyssnar på samtalet.

Telefonkontakt
Stäm av med den enskilde om det är säkert att kontakta denne över telefon och hur kontakten i så fall bör ske, till exempel om det finns specifika tider som är mer säkra. Vid telefonsamtal kontrollera alltid att den enskilde kan prata vid tillfället. Kontakter i ärende som berörs av våld i nära relation ska alltid motringas. Sms-konversationer med den enskilde rensas kontinuerligt från tjänstemobilen.

Epost
Kommunikation via epost bör inte användas vare sig inom eller mellan myndigheter i ärende som berörs av våld i nära relation. Om den enskilde tar en kontakt via mejl informera om att e-post inte är ett helt säkert system för kommunikation av känsliga uppgifter. Samtala med den enskilde om andra tryggare former för kommunikation, ex via telefon.

Brev
Brev ska inte skickas hem till den enskildes adress eller adresseras med den enskildes namn till ett skyddat boende. Kontrollera vilken adress som är säker att skicka eventuella handlingar till.

Kontakt med anhöriga
Om en anhörig hör av sig och har frågor, eller vill ge information ska ingen information om att den enskilde har kontakt med socialtjänsten lämnas, såvida det inte finns ett tydligt samtycke och du är säker på att det är rätt personen som tar kontakt. I ett samtycke ska framgå vem/vilka som kan få information samt vilken information vem kan få.

Tolk ska alltid erbjudas när det finns misstanke om utsatthet för våld i ett ärende där den utsatta inte kan svenska. I ärenden där det misstänks förekomma våld i nära relation ska anhöriga inte användas som tolkar. Tolken bör vara utbildad och gärna auktoriserad. Det kan vara viktigt att fråga den utsatta om denne vill ha en kvinnlig eller manlig tolk samt undersöka så att den tilltänkta tolken inte känner familjen/släkten. Telefontolk kan vara det bästa alternativet och bör vara från en annan stad.